Aldrig fucka upp av Jens Lapidus.Smaken av metall i käften. Passade inte in. Som när man borstat tänderna och råkar dricka juice. Fullkomlig förvirring. Fast nu - egentligen passade den in. Blandad med rädsla. Panik, dödsångest. En skogsdunge. Mahmud: på knä på gräset. Händerna på huvudet. Som nån jävla Viet Cong-lirare i en krigsfilm. Underlaget blött. Fukten trängde igenom hans jeans. Klockan: kanske nio. Himlen var fortfarande ljus.
Runt omkring honom: fem shunnar, alla modell livsfarlig. Snubbar som inte bangade. Som säkert klippte killar som Mahmud till frukost en gång i veckan. Hur gärna som helst. Chara. Kyla i luften mitt i sommaren. Ändå kände han lukten av svett på sin hud. Hur fan hade det här gått till?
Han skulle ju leva livet. Ute från kåken - fri som en fågel. Och sen kom det här. Kunde vara game over nu. Allti-fucking-hop. Han försökte viska trosbekännelsen trots gannen i munnen. "Ash-Hadu anla-ilaha illa-Aallah." Snubben som höll puffran i hans käft kollade ner på honom. "Sa du nått, eller?" Mahmud vågade inte röra huvudet. Sneglade upp. Kunde ju inte säga något med en gann i munnen
