Jag läser. Jag läser MYCKET.Eftersom jag jobbar på ett skolbibliotek läser jag dessutom fler ungdomsböcker än många i min ålder.
Väldigt ofta är böckerna för ungdomar mörka. Det handlar om föräldrar som missbrukar och våldtar. Om vänner som sviker och knarkar. Ett samhälle som inte bryr sig.
Det fyller ett syfte. Mycket är för jävligt när man är ung. Och har man det inte för jävligt i sitt eget liv är det ändå intressant att läsa om andra som har det värre. Få lite perspektiv, kanske förfasas.
Men jag blir ofta trött på eländet. Det är så mycket och jag vet liksom alltdis hur det ska gå. Sen finns det de lysande undantagen. Där det sker oväntade vändningar. Eller det helt vanliga vardagliga beskrivs så fullständigt lysande att alla känner igen sig. Det kan vara fullt med klyschor utan att man blir irriterad för de är ju faktiskt sanna.
Då är det givande för alla, oavsett ålder och livssituation, att läsa.
